En stor dröm: 10 Boston Marathons

Vad driver någon till att löpa Boston maraton i rad? Idag delar Jess Popik, Operations & Logistics Analyst, med sig om vart hennes målmedvetenhet till att springa Boston marathon kom ifrån och vad som driver henne till att göra det varje år. Jess är från Westminister i Massachusetts. Läs vidare för att få inspiration från en i Topo familjen!

Det var Patriots’ Day, 1996. Jag stod på Comm Ave vid hörnet av Hereford. Jag minns människorna som stod och hejade på de som löpte förbi. Jag minns motorcyklarna som ledde eliten med en enda sväng kvar till målet av det 100ade Boston Marathon. Jag minns att jag visste att jag skulle göra det någon gång.

För er som inte är bekanta med Boston Marathon, så sker loppet på Patriots’ Day - nu den tredje måndagen i april - detta är dagen som är till minne av striderna i Lexington och Concord och starten av det Amerikanska frihetskriget den 19 april, 1776. Majoriteten av loppet är raksträcka från Hopkinton, Massachusetts till Boston, som enbart har fyra svängar längst vägen. De två mest signifikanta svängarna är de sista två - höger på Hereford (från Commonwealth Avenue) och vänster på Boylston Street som är cirka en kvarts mile från målgången.

Min pappa var en löpare under hela min barndom. Det var upplevelsen av att se min pappa springa Boston Marathon 1996 som gjorde att jag också ville bli en löpare. Vid 10 års ålder hade jag ingen aning om hur långt ett maraton var, träningen som krävdes, eller erfarenhet av att springa 42 km. Jag gick med i mellanstadiets cross-country and track team samma april. När jag började high school, var 3 miles cross-country alldeles för långt för mig och valde därför att fortsätta med sprintlopp. Men som en high school sprintlöpare, var det många heats och jag kom inte överens med startblocken. Så, jag bestämde mig för att springa en mile. Jag var aldrig snabb, kom aldrig upp på pallen. Under collage och efter examen så fortsatte jag att löpa och utmanade mig själv med längre distanser. Varje Patriots’ Day, så såg jag rapporteringen från Boston Marathon på tvn och höll samma tanke i huvudet. Möjligheten att springa Boston Marathon kom sent i december 2011. En vän till mig tipsade om att en välgörenhetsplats nyss släppts för Boston 2012 och jag hoppade på möjligheten att leva drömmen. Dagen för loppet var det över 30 grader ute. När jag hade gjort de två sista svängarna, fanns det inte tillräckligt med vätska i min kropp för att fysiskt visa mängden känslor jag hade i mitt hjärta. Jag kom över mållinjen efter 5 timmar och 15 minuter, och detta med ännu mer motivation för att komma tillbaka år därpå.

Händelserna under 2013 förändrade mitt löp-liv. Jag visste att jag inte kunde komma till Boston Marathon utan ett mål, och att jag behövde komma tillbaka för att hela mig själv, avsluta loppet som jag inte lyckades avsluta förra gången. Jag anställde en tränare och satte upp målet att kvalificera mig för Boston Marathon. Jag har varit tacksam över att jag har kvalificerat till varje Boston Marathon sedan 2015, dock allt, så jagar jag fortfarande det omöjliga - det perfekta loppet, i en av de prestigefyllda loppen inom sporten.

Jag tycker att det är fantastiskt att se hur vägarna vi springer på varje dag förändras med en helt med en annan energi, varje år med sin egna personlighet. 2014 kom det en väldigt stor publik, en stolthet för vår stad och för vårt lopp. 2018, under en Nor’easter storm, vann den första amerikanska kvinnan på 33 år. 2021, var ett firande av återkomsten av att få löpa tillsammans.

I år, ser jag fram emot att dra åt mig all den energin, njuta av varje mile genom varje del av de sju städerna längst vägen - något som jag inte tagit mig möjligheten att göra under flera år. Jag ser fram emot att se mitt team från Topo heja på mig strax efter 10k markeringen i Framingham. Varje steg i mina Topos kommer att påminna mig om det stöd jag fått för att komma till denna punkten i min löparkarriär. 

Jag vet att jag är biased för att jag växt upp i Massachusetts, men Boston Marathon är inte likt något annat maraton i världen. Vart annars från du löpa i fotstegen av 126 år historia?

Jess springer maratonet till stöd för Gillian Reny Stepping Strong Trauma Innovation Center vid Brigham and Women’s Hospital. För att följa Jess, följ @jpop3 på Instagram. Teamet från Topo kommer stå och heja på Jess vid hörnet av Bishop och Waverly på måndag och vi är så taggade!